torsdag 21 oktober 2010

dubbelspaghetti

Jag har lärt mig att man inte ska skryta. Det är fult. Men kan jag får vara ärlig då? Min Carbonara är den godaste jäkla carbonara jag ätit - och ja, jag har ätit sjukt mycket carbonara. Vi var på Kanarieöarna i 7 dagar för många år sedan och jag tror jag var uppe i 6 st carbonara beställningar när vi åkte hem. Den (näst) godaste carbonaran jag ätit var dock på en mysig liten restaurang i Prag när jag och pappa tågluffade.

Nog om det. Mina favoritråvaror när jag var liten var spaghetti och majs. Alltså var för sig. Rivosto (varför slutade dom sälja det???) kom också högst upp på listan. Min favoritmat när jag var liten var Dubbelspaghetti. Varför hade vi döpt det till det? Ja det var ju dubbelt så gott. Som vad undrar du då. Som allt svarar jag då. Det var riktigt gott.

Vad är Dubbelspaghetti undrar du då. Ja jo det är en lite enklare variant på Carbonara. Eller mer en vardaglig - barnsäker variant. Mycket mycket god dock. Jag lagade den häromdagen och oj, det är minst lika gott än. 10-åriga Ulrika hade inte gått med på att jag använde tagliatelle, det var dock allt vi hade hemma. Så för hennes skull så skriver jag spaghetti i receptet. Det är ju trots allt det man ska använda i "orginalet"!

Det var nog faktiskt Dubbelspaghetti som var det första jag lagade när jag för ca 10 år sedan började laga mat. Sedan dess har det bara gått utför. Eller uppför, beroende på hur man ser på saken.

För ca 4 portioner behöver du:
500 g spaghetti
2 paket bacon
1 stor gul lök
2 vitlöksklyftor
ca 3 dl grädde
ca 2 dl frysta ärtor
Svartpeppar

Koka spaghettin. Under tiden, hacka bacon och lök. När pastan är al dente och avsköjd, låt den ligga kvar i durkslaget. Fräs bacon till fint krispigt i liiite olja i kastrullen. Tillsätt löken och låt den blir mjuk. Pressa i vitlök och slå på grädde. Låt det koka upp och tjocka till sig lite. I med frysta ärtor och låt de bli varma. Mal i rejält med peppar. I med pastan. Rör om. Servera till någon du tycker om. Njut.

Vuxna Ulrika gillar att riva lite parmesan överst, det skulle dock vara alldeles för pretentiöst för lilla Ulrika.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar