Måndagsmys

Gårdagens middag var verkligen en fullträff. Om jag ska va ärlig träffade den lite för bra, jag hade paltkoma i säkert 5 timmar efteråt.

Medan jag hade denna hemska åkomma så tog jag och mamma en alldeles för sen promenad i en alldeles för mörk delsjöskog med alldeles för lite andra promenerande människor i och alldeles för mycket skuggor, trots att det var bäcksvart. De andra motionerade människorna denna kvällen kanske hade lite vett än oss och tänkte till två gånger innan dom gick in. Det gjorde inte vi. Vi gick, nej vi sprang, en sträcka som vi normalt brukar gå på ca 40 minuter, på förmodligen halva den tiden! Så fort någon av oss sa "vad är det" så skrek den andre högt. Mamma och jag funderade även länge och väl på om golfbollsrengöraren intill en parkbänk vid golfbanan var en huvudlös våldtäktsman eller inte.

Vi tog oss igenom, halvt fördärvade, genom att högt och tydligt hela tiden förklara för att possible våldtäktsmän där ute att jag har blått bälte i jiujitsu- vilket jag har- och även konstatera att mamma har en picka i sin ficka- vilket naturligtvis inte var sant. Vi glömde bort allt som heter kyla och rusade igenom den skogen som aldrig förr. När vi äntligen såg ljuset i slutet av tunneln, både bildligt och bokstavligt, så pustade vi ut- lite för tidigt. Helt plöstligt hör vi en stucken gris i ett träd. Min pojkvän har en gång förklarat för mig hur ugglor låter och har även låtit mig höra. Men nu bor jag i stan och har ingen koll på hur en uggla låter, så jag står fast vid att det var en stucken gris. Äntligen kom vi ut i ljuset under väglamporna och vi kunde börja gå långsammare. Men när vi båda två började spekulera i varför det står parkerade bilar där typ 10 på en vardag så blev vi nojiga åter igen, men det är en annan historia.

Åter till maten. Fisk, åh så gott. Jag är blessed med en inre kunskap om såser. Något i den stilen i alla fall. Jag är som Mozart, nej Beethoven, som blev döv mot slutet men kunde även höra och para ihop toner osv. Så är jag lite när det gäller såser. Jag slänger ihop något, så låter jag någon annan smak (utan att själv ha smakat) och det smakar alltid hur bra som helst. Visst måste man få skryta när man e bra på typ bara en sak i hela vida världen. Så ja, såser kan jag. Och det spelar ingen roll hur bra man är på att steka kött, eller hur krämig potatisgratängen är, det är såsen som är viktig. Eller ja, så tycker ju jag, bara för att jag kan såser ;)

Men just det, tillbaka till maten. Gott, festligt men enkelt och helt gaalet mättande om man gör som jag och äter för ett kompani när det kommer pressad potatis på bordet. Mamma tyckte det var lyxigt med pressad potatis på en måndag, men äsch, gott är det ju, så varför ska man inte kunna äta gott vilken dag som helst i veckan? Nej nu har jag tråkat ut dig med allt skrivande, men vad ska man göra när man är en tjötmumrick. Hursom, här är receptet. Låt det väl smaka.

3 hajmal filéer
1 lime
0,5 dl vin
1 msk citronpeppar

Placera filéerna i en ugnssäker form. Riv över limeskal och pressa ner halva fruktens saft. Häll över vinet, krydda och låt stå och dra till sig i en halvtimme. Tippa sedan formen och häll ut spadet (ca 1 dl). Spara. Sätt sedan in i ugnen, 200 grader (eller var det 250 grader, skit också glömt) och låt fisken bli helt vit, ca 15 minuter. Under tiden, gör såsen och koka upp 1,2 kilo skalad potatis.

Innan ugnen

1 gul lök, hackad
Smör
1,5 dl vin
1 dl sky av fisken
3,5 dl matlagningsgrädde
Massor av dill (halvt paket fryst dill à 35g)
1,5 tsk vitpeppar
1 fiskbuljongtärning
Redning

Fräs löken och slå på vin, spad och grädde. Ös ner dill, koka upp och krydda mer peppar och buljong. Låt koka medan fisken blir klar och du pressar potatisen. Är du eller någon annan rädd för lökbitar i maten kan du gott mixa såsen men jag älskar lök så ju mer ju bättre! När du pressar potatisen, ha i grovt salt och en liten smörklick i varje "pressomgång". Mums! Servera med Findus gröna ärtor. Gärna kokt morot och blomkål också.


Servera och sedan inser du att det är på tok för mycket potatis och så gör du lite mer sås och slänger in två filéer till och så blir folk avundsjuka på (mammas) jobb dagen efter. Så gjorde i alla fall jag ;)